Den här gången pratade vi om blixtfotografering och vad man kan tänka på för att få lite roligare bilder än vad man får om man bara fäller upp blixten och trycker av. Vi provade med olika "filter" över blixten i form av melittafilter, plastburkar och annat för att sprida och färga ljuset. Att studsa upp ljuset i taket med en spegel eller papptallrik ger betydligt bättre bilder än med en "pang på-blixt"

Vi pratade också om blixt på första och andra ridå. Dvs att blixten avfyras antingen i början eller slutet av exponeringen. Prova att fotografera saker som rör sig i de bäda lägena. Titta i instruktionsboken hur man ställer in kameran på 1:a och 2:a ridå.

Läxan är att prova att ta blixtbiler med de knep som vi tittade på. Prova långa slutartider och blixt tillsammans, det är jättekul när man kommer på snitsen.

Kameran är inställd i manuellt läge, även manuellt fokus. Kamerans inbyggda blixt fungerar som master och den externa blixten har Robin gömd bakom boken. För övrigt har jag dragit ner ISO till det lägsta vädet och bilden är kraftigt underexponerad. Kamerans exponeringskompensation på -1,3 och den inbyggda bilxtens exponeringskompenstion är -3,0  

Igår pratade vi om ljusmätning och om hur kameran ser världen på sitt vis i grått. Rolf visade också bilder och pratade om bildkomposition.

Läxan till nästa gång går ut på att testa olika ljusmätningsmetoder. Fotografera samma motiv och använd de tre olika mätområdesinställningarna som finns på kameran. (Matrismätning eller evaluerande mätning, centrumvägd mätning och spotmätning) Fota olika motiv, gärna med lite svårare ljus och se vilket mätsätt som ger bäst resultat. Svårt ljus? Ett motiv som innehåller både mörka och ljusa områden t ex om du fotar i motljus. En person som står med solen bakom sig blir mörk i ansiktet om man använder matrismätningen som tar hänsyn till hela bildytan. De två andra mätsätten mäter bara en liten del runt mitten av bilden och exponerar efter det området. Mäter man då ljuset i ansiktet med spotmätning får man ett helt annat resultat. 

Taget i motljus med spotmätning.  

Igår var det första gången på Eskilstuna Fotoklubbs digitalkurs, jättekul! Och vi fick en läxa som går mer ut på att experimentera med kameran och komma på hur den fungerar än att få perfekta bilder.

Del 1: Att experimentera med fartkänsla i bilden genom att försöka få rörelseoskärpa. Det gör du genom att använda en (lagom) lång slutartid. Prova de tre varianterna: att ha lång slutartid, hålla kameran stilla och låta motivet röra sig.

Kort slutartid som fryser motivet och lång slutartid och följ motivet med kameran (panorera)

Grundregeln för att få till ungefär rätt slutartid är att använda hastigheten på motivet som slutartid. Dvs rör sig motivet i 100 km/h ställer du in kameran på en hundradels (1/100) sekund. 

Del 2 av läxan:

Att experimentera med skärpedjupet. Lågt värde på bländaren ger kortare skärpedjup, högt värde ger längre. Det har också ett samband med avstånd till motivet och vilken brännvidd du använder. För att se effekten av kort skärpedjup bäst använd en stor bländaröppning, ha motivet nära i avstånd och en lång brännvidd (dvs zooma in så du får en så stark "kikareffekt" som möjligt (teleobjektiv) Kolla gärna genom att fota längs med ett staket eller liknande så ser ni att spjälorna i mitten blir skarpa och sen suddas det ut i för och bakgrund. 

Liten bländare ger ett kort skärpedjup. Objektiv Nikkor 50 mm, 1,4G

Stor bländare ger skärpedjupet. Objektiv AF-S Nikkor 18-200 mm 1:3,5 - 5,6 G ED

Nu är det höst, ta då med kameran på en promenad och fånga naturen!